..så är jag lite rädd.

Så. Nu bor jag alltså hemma hos föräldrarna helt och hållet. Det känns konstigt. 

Massor av människor runt en hela tiden. Jag får se vad det blir av detta.

Behöver en liten, liten paus från allt. Så blir det nog bättre sen. Här kommer lite tråkiga bilder

på det som numera är mitt rum.

 

Idag var det inte en superbra dag. Idag var en sån dag då man funderar på om det

alls är värt att vara politiskt engagerad. För det tar så mycket tid. Och ork. 

Sen får man nästan ingenting alls tillbaka. Och jag har ungefär 7869 saker jag kunde gjort

istället för att prata med skolungdomar som skriker "MODERATERNA FOR PRESIDENT."

 

Och jag är så jälva trött hela, hela tiden.

 

Idag har jag flyttat lite saker till mamma och pappa. I slutet av maj säger jag hej då

till lägenheten och flyttar hem igen efter 5 år. Men jag klagar inte! (In än iallafall)

Jag är glad att jag har föräldrar jag kan flytta hem till, en plats där jag får finnas till.

Att inte behöva betala särskilt mycker hyra i sommar är också gött.

Men visst, jag kommer bråka med mina föräldrar. Jag kommer sucka och önska

innerligt att jag bodde själv när de sitter vid frukostbordet utanför min dörr och pratar

högljutt tidigt på morgonen. Men allt är temporärt och jag är så tacksam att jag

kan ta över min lillebrors gamla rum. (Även om det måste ske lite ändringar.

Vi har verkligen inte alls samma stil.) 

 

Jag har också känslan av att detta kommer bli en väldigt, väldigt bra sommar.