En gång bestämde jag mig för att skriva en pjäs. Och det gjorde jag.

Under flera år lekte jag svår pjäsförfattare och skrev ett manus till en mörk, mörk

komedi som handlade om att uppnå den absoluta lyckan och sedan ta livet av sig.

Jag blev klar med det här manuset för bara några månader sedan.

 

Grejen är att jag är extremt självkritisk. Jag tycker inte att jag är bra på något.

Så den här pjäsen kommer aldrig läsas, granskas eller sättas upp.

För jag bär på en konstant känsla av att det jag gör inte är tillräckligt bra

och att alla vet om det.