Lyssnat på Tim Hardin hela dagen.

Idag har jag skärpt mig lite, gjort lite framsteg. Jag har städat och tvättat och efteråt kändes
det så skönt med rena ytor och nybäddad säng. Jag trodde det var en uttjatad kliché att
städning hjälper mot depp. Men det är så sant. Utanför skiner solen och lägenheten
börjar kännas varm.
 
Det är jättetramsigt av mig att skriva om min deppighet på en blogg,
men när man inte längre kan säga det högt (då det alltid tidigare funnits en person till i rummet)
så byggs orden upp och spränger mot revbenen.
 
 

inte varje dag man bjuder på en webcam-bild

Min lördagskväll är väldigt, väldigt tråkig. Jag orkar inte gå ut och klagar på att det
inte finns något att göra i lägenheten. Har fortfarande svårt att vara ensam, 
men accepterat att det kan vara tyst runt mig ibland.
 
 

just nu är detta min favvoplaylist


okej, jag kommer vara deppig i nåt inlägg till.

En gång bestämde jag mig för att skriva en pjäs. Och det gjorde jag.
Under flera år lekte jag svår pjäsförfattare och skrev ett manus till en mörk, mörk
komedi som handlade om att uppnå den absoluta lyckan och sedan ta livet av sig.
Jag blev klar med det här manuset för bara några månader sedan.
 
Grejen är att jag är extremt självkritisk. Jag tycker inte att jag är bra på något.
Så den här pjäsen kommer aldrig läsas, granskas eller sättas upp.
För jag bär på en konstant känsla av att det jag gör inte är tillräckligt bra
och att alla vet om det. 
 
 

ett litet, litet personligt inlägg.

Det är så otroligt mycket som snurrar runt i mitt huvud just nu.
Delar av livet som jag trodde var självklara skalas bort och jag inser att jag
inte på riktigt vet hur det är att vara ensam. Trots att jag de senaste kvällarna
varit själv i lägenheten så är det alltid något som håller mig sällskap.
TV:n, datorn, musik eller en bok.
 
För jag är så rädd för vad som händer när jag bara har mig själv att lyssna på. 
 
 
 

12 days and counting.

Nästa år ska jag
Blogga mer. Eftersom jag tycker det är jävligt kul.
Läsa alla böcker jag staplat upp på nattduksbordet.
Ha en fotoutställning och resa med finaste M.
Valkampanja
 
Inte glömma bort att andas.
 
 
 

bli inte en sån blogg, Terese

jag vet att jag borde skriva mer. att jag borde stänga av blinkande elektronik.
lägga mig på golvet och andas orden jag vill markera för omvärlden.
när jag var yngre försökte jag mig på poesi. flera gånger. kastade pappret och
tvättade mina händer. 
 
påstår att jag har en skapande själ. men tror inte på själar eller mina egna prestationer. 
 
 
 
 
 

det har varit några sådana veckor.

ibland försöker jag tänka
att om jag hade kunnat kanalisera min intelligens 
så hade jag varit arkitekt, eller arkeolog, eller statsminister. 
 
ibland tänker jag att jag har koncentrationssvårigheter
 
sen inser jag att jag bara är lat. 
 
 
 

Keeping Up Appearances

Just nu så är jag några dagar inne på en veckas semester. P.g.a. ordentlig ryggont så har jag inte gjort något av det som jag hade tänkt. Anders och jag tog en liten promenad och tittade på blommor. Det är det jag gjort. Jag är en 75-årig tant. 
 
 
 
(En fantastisk bild som minsann Anders tagit!)
 
 
 

Och jungfru hon går och lossar på rödan gullband.

Min midsommar var väldigt behaglig. Lunchen tillbringades i sambons familjs sommarstuga. Där gjorde vi en tårta som vi inte fick smaka eftersom vi direkt efter tog oss tillbaka till Ystad. Vi begav oss till en vän där vi spelade otroligt mycket krocket. Jag spelade inte så mycket. Sen var det allt som midsommar ska ha, sill, grillning, jordgubbar och en stor mängd sprit. Festligt och alla var nöjda och fulla mot slutet. 
 
 

stadsvandring i hemmatrakterna

För några dagar sedan kom min värmländska klassis Jonas och hälsade på Ystad. Vi gick runt i över fyra timmar och tittade på byggnader, stranden och lite skog. Mycket trevligt trots träningsvärken dagen efter.
 
 

inga stormar än.

Jag kom alldeles precis hem från en fin studentfest. Innan idag dog jag nästan av ångest inför att fira Adrian eftersom jag inte kände någonannan på festen. Men det gick ju vägen ändå! Maten var god, jag drack en hel del vin och Adrians släkt och vänner visade sig vara festliga människor. Dessutom blev Adrians så glad över min present så han svor. Det är stort i hans värld. 
 
En studentfin Adrian
 
 

jag ska aldrig bli naturfotograf.

Igår tog jag och Anders oss ut till Snogeholmssjön för att fotografera och gå lite i skogen. Fotograferingen gick bra, Gå i skogen - mindre bra. Mina ben svullnade upp efter att myggbett och jag blev så sur att jag skrek "håll käften" till en dopping. Men när jag fick vara på stranden och slapp det höga gräset så kunde jag uppskatta den fantastiska naturen och lyssna lite på fåglarna.
 
 
 
 
 

att älska analogt

En av de finaste grejerna med att fotografera analogt är pirret i magen efter att man skickat in en fotopåse. Längtan efter de fotografier som blev perfekta, acceptabla eller katastrof. Den senaste rullen jag skickade in använde jag i en helt ny kamera, så jag är inte ens säker på om det kommer bli några bilder alls. Men jag kan bara sitta glatt och vänta!
  
Lite annat analogt sålänge.. 
 
 

I Göteborg såg jag musik, jag såg dans.