..så är jag lite rädd.

Så. Nu bor jag alltså hemma hos föräldrarna helt och hållet. Det känns konstigt. 

Massor av människor runt en hela tiden. Jag får se vad det blir av detta.

Behöver en liten, liten paus från allt. Så blir det nog bättre sen. Här kommer lite tråkiga bilder

på det som numera är mitt rum.

 

Idag var det inte en superbra dag. Idag var en sån dag då man funderar på om det

alls är värt att vara politiskt engagerad. För det tar så mycket tid. Och ork. 

Sen får man nästan ingenting alls tillbaka. Och jag har ungefär 7869 saker jag kunde gjort

istället för att prata med skolungdomar som skriker "MODERATERNA FOR PRESIDENT."

 

Och jag är så jälva trött hela, hela tiden.

 

Idag har jag flyttat lite saker till mamma och pappa. I slutet av maj säger jag hej då

till lägenheten och flyttar hem igen efter 5 år. Men jag klagar inte! (In än iallafall)

Jag är glad att jag har föräldrar jag kan flytta hem till, en plats där jag får finnas till.

Att inte behöva betala särskilt mycker hyra i sommar är också gött.

Men visst, jag kommer bråka med mina föräldrar. Jag kommer sucka och önska

innerligt att jag bodde själv när de sitter vid frukostbordet utanför min dörr och pratar

högljutt tidigt på morgonen. Men allt är temporärt och jag är så tacksam att jag

kan ta över min lillebrors gamla rum. (Även om det måste ske lite ändringar.

Vi har verkligen inte alls samma stil.) 

 

Jag har också känslan av att detta kommer bli en väldigt, väldigt bra sommar.

 

Idag har jag skärpt mig lite, gjort lite framsteg. Jag har städat och tvättat och efteråt kändes

det så skönt med rena ytor och nybäddad säng. Jag trodde det var en uttjatad kliché att

städning hjälper mot depp. Men det är så sant. Utanför skiner solen och lägenheten

börjar kännas varm.

 

Det är jättetramsigt av mig att skriva om min deppighet på en blogg,

men när man inte längre kan säga det högt (då det alltid tidigare funnits en person till i rummet)

så byggs orden upp och spränger mot revbenen.

 

Min lördagskväll är väldigt, väldigt tråkig. Jag orkar inte gå ut och klagar på att det

inte finns något att göra i lägenheten. Har fortfarande svårt att vara ensam, 

men accepterat att det kan vara tyst runt mig ibland.

 

En gång bestämde jag mig för att skriva en pjäs. Och det gjorde jag.

Under flera år lekte jag svår pjäsförfattare och skrev ett manus till en mörk, mörk

komedi som handlade om att uppnå den absoluta lyckan och sedan ta livet av sig.

Jag blev klar med det här manuset för bara några månader sedan.

 

Grejen är att jag är extremt självkritisk. Jag tycker inte att jag är bra på något.

Så den här pjäsen kommer aldrig läsas, granskas eller sättas upp.

För jag bär på en konstant känsla av att det jag gör inte är tillräckligt bra

och att alla vet om det. 

 

Det är så otroligt mycket som snurrar runt i mitt huvud just nu.

Delar av livet som jag trodde var självklara skalas bort och jag inser att jag

inte på riktigt vet hur det är att vara ensam. Trots att jag de senaste kvällarna

varit själv i lägenheten så är det alltid något som håller mig sällskap.

TV:n, datorn, musik eller en bok.

 

För jag är så rädd för vad som händer när jag bara har mig själv att lyssna på. 

 

 

 

Blogga mer. Eftersom jag tycker det är jävligt kul.

Läsa alla böcker jag staplat upp på nattduksbordet.

Ha en fotoutställning och resa med finaste M.

Valkampanja

 

Inte glömma bort att andas.

 

 

jag vet att jag borde skriva mer. att jag borde stänga av blinkande elektronik.

lägga mig på golvet och andas orden jag vill markera för omvärlden.

när jag var yngre försökte jag mig på poesi. flera gånger. kastade pappret och

tvättade mina händer. 

 

påstår att jag har en skapande själ. men tror inte på själar eller mina egna prestationer. 

ibland försöker jag tänka

att om jag hade kunnat kanalisera min intelligens 

så hade jag varit arkitekt, eller arkeolog, eller statsminister. 

 

ibland tänker jag att jag har koncentrationssvårigheter

 

sen inser jag att jag bara är lat. 

 

Just nu så är jag några dagar inne på en veckas semester. P.g.a. ordentlig ryggont så har jag inte gjort något av det som jag hade tänkt. Anders och jag tog en liten promenad och tittade på blommor. Det är det jag gjort. Jag är en 75-årig tant. 

 

Min midsommar var väldigt behaglig. Lunchen tillbringades i sambons familjs sommarstuga. Där gjorde vi en tårta som vi inte fick smaka eftersom vi direkt efter tog oss tillbaka till Ystad. Vi begav oss till en vän där vi spelade otroligt mycket krocket. Jag spelade inte så mycket. Sen var det allt som midsommar ska ha, sill, grillning, jordgubbar och en stor mängd sprit. Festligt och alla var nöjda och fulla mot slutet. 

 

För några dagar sedan kom min värmländska klassis Jonas och hälsade på Ystad. Vi gick runt i över fyra timmar och tittade på byggnader, stranden och lite skog. Mycket trevligt trots träningsvärken dagen efter.