Jag håller på att göra en sjukt najs soullista för sömniga söndasmorgnar. 

En lite bättre bild på min nya frisyr. Det är dock inte helt lätt att fotografera sig själv från sidan.

 

 

 

Jag klippte sidecut idag. Det känns fortfarande konstigt. Klappar på den korta sidan hela tiden.

Och fryser om huvudet. Ska ta en bättre bild imorgon. Ville bara visa för världen! (Plus att ni här får en

exlusive titt på min pyjamas.)

 

En väldigt kort "Terese tjatar": varför, varför, varför måste i princip ALLA fantasyförfattare ha minst 5

exakt likadana manliga huvud-/bikaraktärer i sina böcker? De flesta av dem är dessutom otroligt tråkiga.

Varför måste alla fantasyhistorier vara exakt likadana? Varför heter alla typ samma namn? Varför går det ofta 12 böcker innan något börjar hända? Detta är så mycket i den delen av världen som jag inte förstår.

Jag tänkte: Varför inte börja med ett nytt tema? Så nu kommer jag lite då och då presentera personer som har ett stort inflytande på mig. Den första personen är en individ som är starkt sammanknuten med min utbildning

och mitt (förhoppningsvis) framtida yrke: Walter Gropius. Gropius var en av de arkitekterna som la grunden för den moderna arkitekturen, som jag är ett stort fan av. Han tyckte att "finkultur" var trams och ville skapa konst som alla kunde ta del av. Gropius grundade även Bauhaus skolan. Som skapade typ ashäftig arkitektur.

Mer tänker jag inte säga. Googla. Min blogg ska inte vara wikipedia. Men han var väldans cool helt enkelt.

 

 

Hello. Idag har jag hjälp en vän att komma igång med att designa sin blogg lite.

Man känner sig ganska pro när man får göra homecalls. För tillfället så sitter jag och letar inspiration till en framtida hårklippning. Mitt hår hatar mig eftersom jag inte gör något med det all för tillfället. Men vi får se.

 

I lördag fyllde min mormor år! Det firade vi med finmiddag hemma hos mamma & pappa i 70-tals stil.

Räkcocktail, stek & hemmafriterade pommes och päronhalvor med after eight.

Vi gjorde en passande playlist och jag fick lära mig vad som disskuterades vid matbordet under 70-talet. (Vietnamkrig, Palme, Kånken) I födelsedagspresent fick mormor en biljett till Malmö Operas uppsättning av Trollflöjten. Som ju filmatiserades av Bergman på 70-talet! (Mamma är bra på det där med teman.)

En trevlig afton som avslutades med mello finalen. (OBS! ej från 70-talet.)

 

Söndagen började med en liten fotosafari med mamma. Vädret var helt otroligt idag och det var en ren fröjd

att gå runt och snacka lite skit och fotografera allt möjligt. 

 

Igår kom min bästa kompis ner från Göteborg och hälsade på. Med hade hon sin sambo som jag aldrig träffat

tidigare (men som visade sig vara en skön kille) och en äpplepaj. Så vi, sambon och en kompis till drack öl

och spelade brädspel. Sen gav vi oss ut för att visa kompisens sambo Ystads enda pub.

Där var det lite mer drickande sen gav vi oss hem i lagom tid för att sova och nyktra till inför söndagen.

En väldigt lyckad och mysig kväll.

Idag var det vår! 1. Behövde ingen mössa. 2. Hade på mig solisar. 3. Jag köpte en färgglad väska.

Nämen? EN VÅRPLALIST!

Idag gick vi en lång väg för att komma till en av stans bästa secon hand affärer. Vi fyndade en kryddhylla. Värt.

 

What's up med trenden manliga vs. kvinnliga matlagningsprogram? Då menar jag att männens program är en

symfoni av av svett, flott och extremt rustik matlagning medan kvinnornas matlagningsprogram är en söt kakbok med en konditor i perfekt smink och prickiga 50-tals klänningar. Va fan händer? Småfeta män som hugger i en hel gris med typ en katana sen slänger upp den på en bädd av rosmarin på en träplanka. Klar. Dagens rätt. 

Samtidigt, i en annan del av köket står en petit kvinna med victory rolls och gör perfekta cupcakes med små små hjärtan på. 2 timmar senare - 10 kakor. I färgglatt papper. Undantag finns ju. Men ändå. Det är en trend.

Är det 1943 eller? 

 

                     

 

 

Min sambo har en asnördig spelblogg som borde besökas. Kanske upptäcker ni att brädspel är för jävla coolt.

Sen får ni ryggont av att sitta framhukade över små plippar och räkna poäng samtidigt som ni äter chips med en tång för att inte fetta ner korten. (OBS! Ingen överdrift. Allt detta händer.)

 

Brodern har tatuerat sig för första gången. Ett motiv inspirerat av en av vår morfars målningar. Jag tycker den är snygg som fan och dessutom en underbar hylling till vår älskade morfar som gick bort för tio år sedan.

Inatt knallade vi över till mamma och pappa för att titta på Oscarsgalan. En tradition som hållt i sig

ända sen jag var för liten för att förstå ett enda ord de sa på TV:n.  Mamma hade dukat fram massor av gott och Torbjörn valde att vara med nästan hela galan i år. Det var trevligt att dissa ansiktlyft och hylla klänningar tillsammans. Även om nästan ingen av mina favoriter vann något. Dessutom var talen ovanligt tråkiga. Och egentligen så är det såklart ett upphaussat jippo för att understryka den amerikanska drömmen om att vem som helst kan bli något. Bara man vill. Men det är ändå kul att sitta och äta godis och tramsa lite mitt i natten.

 

Ibland sitter man på sin kammare och funderar. Ofta funderar man kanske på saker som har hänt

den senaste tiden och som hänger ihop. Idag satt jag och funderade på feminism.

Anledningen till detta är att jag de senaste veckorna har hört tjejer i min egen ålder säga 

"Jag tycker inte om att kalla mig själv feminist. Det ordet har fått en sån negativ klang."

eller "Jag är inte feminist. Jag är för jämställdhet."

 

Det här fick mig att tänka på en massa saker och en del skriver jag här.

För det första: när blev "feminist" ett negativt ord? Var i ligger det negativa?

Här svarar vissa kanske att "feminister" är så radikala och snarare vill ha ett matriarkat

istället för ett jämställt samhälle. Men då tänker jag, har inte feminister alltid varit radikala?

Och är det inte något som är bra? Om inte suffragettrörelsen hade hackat sönder tavlor

och kedjat fast sig i grindar så hade inte kvinnor kommit så långt som vi gjort idag.

Det är genom feminism som vi fått rättigheter som individer och inte behöver vara en

vandrade baby-maker som inte får jobba. (Eller finnas helst.) När blev feminismen då "för radikal"?  

 

- Christabel Pankhurst 1880-1958

 

Jag tror att dessa kvinnor som slagits för att blir erkända som medborgare skulle blivit

rasande om de hörde att medelklasstjejer har blivit så nöjda att de inte längre behöver kalla sig feminister.

Okej, okej det är klart att det finns de som kallar sig feminister som har helt fucked up åsikter

men är det inte så inom alla -ismer man tillhör? Ska de bara få ta över? 

Tänk så långt vi kommit på bara 100 år genom att vara stolta feminister. Det får vi inte tappa.

 

Dessutom är det väl så att för att kunna skapa ett jämställt samhälle så måste vi vara radikala,

annars kommer det ta en jävla tid. Det sitter väldigt många män och myser i sitt patriarkat och de

kommer inte flytta på sig utan en fight. Jämställt för dem är att du ska klättra upp till deras nivå själv.

Och det är inte så jävla lätt. Slut på tjat från Terese!

 

- Emma Goldman 1869-1940