What's up med trenden manliga vs. kvinnliga matlagningsprogram? Då menar jag att männens program är en
symfoni av av svett, flott och extremt rustik matlagning medan kvinnornas matlagningsprogram är en söt kakbok med en konditor i perfekt smink och prickiga 50-tals klänningar. Va fan händer? Småfeta män som hugger i en hel gris med typ en katana sen slänger upp den på en bädd av rosmarin på en träplanka. Klar. Dagens rätt.
Samtidigt, i en annan del av köket står en petit kvinna med victory rolls och gör perfekta cupcakes med små små hjärtan på. 2 timmar senare - 10 kakor. I färgglatt papper. Undantag finns ju. Men ändå. Det är en trend.
Är det 1943 eller?
Vår mat består av 50% kärlek, 25% svett och 25% öl.
Dom här kakorna kommer vi inte äta eftersom det förstör sminket. Vi svettas tydligen inte.
Min sambo har en asnördig spelblogg som borde besökas. Kanske upptäcker ni att brädspel är för jävla coolt.
Sen får ni ryggont av att sitta framhukade över små plippar och räkna poäng samtidigt som ni äter chips med en tång för att inte fetta ner korten. (OBS! Ingen överdrift. Allt detta händer.)
Brodern har tatuerat sig för första gången. Ett motiv inspirerat av en av vår morfars målningar. Jag tycker den är snygg som fan och dessutom en underbar hylling till vår älskade morfar som gick bort för tio år sedan.
Inatt knallade vi över till mamma och pappa för att titta på Oscarsgalan. En tradition som hållt i sig
ända sen jag var för liten för att förstå ett enda ord de sa på TV:n. Mamma hade dukat fram massor av gott och Torbjörn valde att vara med nästan hela galan i år. Det var trevligt att dissa ansiktlyft och hylla klänningar tillsammans. Även om nästan ingen av mina favoriter vann något. Dessutom var talen ovanligt tråkiga. Och egentligen så är det såklart ett upphaussat jippo för att understryka den amerikanska drömmen om att vem som helst kan bli något. Bara man vill. Men det är ändå kul att sitta och äta godis och tramsa lite mitt i natten.
Ibland sitter man på sin kammare och funderar. Ofta funderar man kanske på saker som har hänt
den senaste tiden och som hänger ihop. Idag satt jag och funderade på feminism.
Anledningen till detta är att jag de senaste veckorna har hört tjejer i min egen ålder säga
"Jag tycker inte om att kalla mig själv feminist. Det ordet har fått en sån negativ klang."
eller "Jag är inte feminist. Jag är för jämställdhet."
Det här fick mig att tänka på en massa saker och en del skriver jag här.
För det första: när blev "feminist" ett negativt ord? Var i ligger det negativa?
Här svarar vissa kanske att "feminister" är så radikala och snarare vill ha ett matriarkat
istället för ett jämställt samhälle. Men då tänker jag, har inte feminister alltid varit radikala?
Och är det inte något som är bra? Om inte suffragettrörelsen hade hackat sönder tavlor
och kedjat fast sig i grindar så hade inte kvinnor kommit så långt som vi gjort idag.
Det är genom feminism som vi fått rättigheter som individer och inte behöver vara en
vandrade baby-maker som inte får jobba. (Eller finnas helst.) När blev feminismen då "för radikal"?
"We are not ashamed of what we have done, because, when you have a great cause to fight for, the moment of greatest humiliation is the moment when the spirit is proudest."
- Christabel Pankhurst 1880-1958
Jag tror att dessa kvinnor som slagits för att blir erkända som medborgare skulle blivit
rasande om de hörde att medelklasstjejer har blivit så nöjda att de inte längre behöver kalla sig feminister.
Okej, okej det är klart att det finns de som kallar sig feminister som har helt fucked up åsikter
men är det inte så inom alla -ismer man tillhör? Ska de bara få ta över?
Tänk så långt vi kommit på bara 100 år genom att vara stolta feminister. Det får vi inte tappa.
Dessutom är det väl så att för att kunna skapa ett jämställt samhälle så måste vi vara radikala,
annars kommer det ta en jävla tid. Det sitter väldigt många män och myser i sitt patriarkat och de
kommer inte flytta på sig utan en fight. Jämställt för dem är att du ska klättra upp till deras nivå själv.
Och det är inte så jävla lätt. Slut på tjat från Terese!
No real social change has ever been brought about without a revolution...
Idag utmanade jag mig själv med att inte redigera mina nytagna foton. Inte ens ändra ljuset eller kontrasten.
Det är inte så att jag tycker det är något fel på att redigera sina bilder, det kan ge fotot det där lilla extra eller ändra helt och skapa ett nytt koncept. Det som är fel är att jag själv blivit för beroende av redigering.
När jag fotograferar kommer jag på mig själv att tänka ”Äh, fixar det i redigeringen.” alldeles för många gånger.
Så idag fotograferade jag vid havet. (Mycket hav, jag vet. En annan strand iaf.) Och försökte hela tiden ta bilden precis som jag ville ha den från början. Det var riktigt kul! Lite knepigt ibland och jag tog många fler bilder än jag brukar. Men jag lärde mig så mycket!
Jag älskar utmaningen i att laga mat på resterna i kylen. Det inte är hållbart för miljön eller ekonomin att slänga fullt ätbar mat så jag försöker alltid göra nåt på de sista resterna innan en storhandling.
Dagens rätt blev örtkryddade klyftpotatisar med kycklingfilé i pepprig sås. Såsen är gjord på philadelphiaosten som jag inte tyckte var så god på macka men som passade perfekt som såsbas.
(Det känns jäkligt drygt att kasta mat bara för att man tyckte smaken var ”sådär”.)
Potatisen såg ut att ha några få dagar kvar så det fick följa med, även om jag tror att ris skulle göra
denna rätten lite godare! Till efterrätt blev det en lyxig macka med chokladphiladelphia
och sockerkulor som snart passerar bäst-före-datumet. (Visste inte ens att det fanns på strössel.)
Jag har blivit med systemkamera! Efter år av längtan så fick jag tillfälle att köpa en kompis kamera.
Min blyga kamerasamling har alltså fått en storebror. Jag är jättejätteglad och springer runt i lägenheten och fotograferar allt. Håller fortfarande på att lära mig de manuella inställningarna. Så bilderna just nu är inte så värst bra. Men med lite övning så!
Jag råkade en gång höra en gravid kvinna som pratade om det negativa med ett könsuppdelat och heteronormativt samhälle. Detta gjorde mig otrolig glad. Sen frågade hennes kompis om de hade målat det framtida barnrummet än. Då svarade preggo tjejen "Nä, asså. Jag vill ju vara säker på att det blir en tjej innan jag målar det rosa liksom."
.. sen blev jag så ledsen att jag ville lägga mig ner på golvet och gråta.